MINNESLUND

Minneslund
Fanja Fanja Shetland sheepdog * 3/8-1963 + 12/2-1976	Jag var mattes allra första hund. Hon var bara 13 år när jag flyttade till henne. Jag var inte registrerad i SKK och jag kostade bara 350:- Jag var ingen skönhet och såg mest ut som en border collie men min matte följde jag i vått och torrt och hon gillade mig precis som jag var och gammal blev jag också. När jag var 9 år fick jag en hundkompis som hette Heidi. 12½ år var jag då jag fick en levertumör som gjorde att jag fick somna in i min mattes knä.
Heidi Thuabergs Ebon Berner sennenhund * 12/10-1972 + 10/2-1979	Jag kom till min familj som fodervärdshund. Jag skulle ha haft valpar men fick höftledsfel, men matte och husse behöll mig ändå. Alla älskade mig och jag älskade alla, inte minst lillmatte som föddes när jag var 1 år. Hon fick gärna hålla i min päls när hon skulle lära sig gå. Vi brukade lapa vatten ur samma skål. Jag tror att lillmatte egentligen var en valp för hon gjorde precis som jag. När jag var 3 år flyttade collievalpen Tessa hem till oss. Tyvärr blev jag akut sjuk och dog bara 6 år gammal. Min matte lär ha sörjt mig i flera år. Hon blev nog chockad över att en sådan fin hund inte fick leva längre.
Tessa Malmhaga Amethyst Collie * 8/3-1975 + 19/10-1988	Jag föddes i Skåne och kom till min familj när jag var 9 veckor. Jag skulle bli mattes brukshund för mina föräldrar var suveräna rapport- och sökhundar men jag tyckte inte alls det var roligt. Jag var en mycket känslig flicka som absolut inte gillade hårda ord eller annat oväsen, så jag fick mest gå omkring och vara vacker. Fast jag var visst inte så vacker! Alla barn gillade mig men jag gillade inte alls att bli klappad och kramad så ibland nöp jag barnen i näsan. Fast min lillmatte gillade jag och även lillhusse som föddes när jag var 3 år. Ett år senare flyttade valpen Sandra hem till oss. Jag blev till slut döv och fick svaga bakben, men då var jag över 13 år gammal. Då var det skönt att få somna in.
Sandra Tryggestads Sandra Grosser schweizer sennenhund * 15/3-1979 + 1981	Jag kom till min familj som fodervärdshund. 3 veckor efter mig flyttade Balou till oss. Jag var rädd och osäker för väldigt mycket och gillade inte barnen som kom hem och ville leka så jag brukade skrämma dom genom att vrålskälla bakom deras ryggar. Då skrek dom! Det gillade jag. Därför fick jag till slut flytta tillbaka till min uppfödare. Där hann jag få en kull valpar och bita brevbäraren innan jag fick fara till de sälla jaktmarkerna. Där fick jag äntligen lugn och ro.
Balou Foursomes Beginning Balou Berner sennenhund * 4/4-1979 + 9/7-1983	Jag var en norsk gutt som föddes i Oslo. Jag har alltid varit en vänlig själ. Alla barnen i byn hemma älskade mig. De gillade att krama mig och när de lekte Saltkråkan fick jag vara Båtsman. Annars älskade jag att bada och fjällvandra. Min husse och jag var ensamma i fjällen en gång och vandrade många mil. Då fick jag bära min mat själv och det gillade jag. Sen var jag och min nya kompis Aston väldigt duktiga på att dra skrindor med en massa barn i. Egentligen var det husse som var min favorit hemma men det har jag aldrig berättat för matte. Så när jag blev akut sjuk, bara 4 år gammal, och dog av värmeslag och av ett fel jag hade i halsen, så blev min husse alldeles ifrån sig av sorg för jag var verkligen hans hjärtevän. Enligt husse fanns det ingen mer som var som jag.
Aston Aston Grosser schweizer sennenhund * 19/3-1981 + 28/11-1984	Jag växte upp till en riktig snygging. Jag blev champion och så tog jag tjänstehundcertifikat som bevakningshund tillsammans med min matte. Jag fick en hel hög med valpar. En av dom blev polishund i Norge. Jag gillade också att fjällvandra och dra skrindor och pulkor precis som min kompis Balou. En gång när jag bar klövjeväskor på fjället så jagade jag renar men det gillade inte min matte och husse. Konstigt, det som var så roligt! Tyvärr så blev mitt liv alltför kort för jag fick epilepsi och inga mediciner hjälpte till slut. Då grät min familj..
Bella Zollis Li-Bel-La Tibetansk spaniel * 24/1-1984 + 16/7-1998	Jag var egentligen lillmattes hund. Hon köpte nästan hela mig för sina sparade pengar. Eftersom lillmatte gick i skolan fick jag bo här tills hon blev stor och fick barn och kunde vara hemma på dagarna. Då kunde jag bo där mer. Min familj tyckte att jag var väldigt envis och långsam men jag gillade faktiskt agility, hur nu det går ihop! Å en sak till - jag har aldrig varit sjuk i motsats till vissa andra hundar som bodde här innan jag kom hit. En kull valpar fick jag också och sen fick jag en fästman som hette Ådi, men vi fick inga barn ihop. Jag var över 14½ år när jag dog av åldern. Då blev det nästan tyst i huset för jag skulle ju alltid ha sista ordet.
Saida Odenhills Noblesse Berner sennenhund * 5/8-1985 + 24/4-1991	Jag kom som tröst till min familj. 4 sennenhundar hade dött alltför tidigt. Kvar fanns bara collien Tessa och lilla Bella. Matte ville nog egentligen inte ha mig för hon var trött på att så ofta få börja om med en ny valp och jag var ganska jobbig. Så när jag var 3 år flyttade jag till Dalarna till en underbar familj med katt och flera barn. Där fick jag en kull valpar. Men säg den lycka som varar för evigt. När jag var 5½ år dog jag i lungcancer, trots att jag aldrig rökt.
Ådi Haibas Ådi Tibetansk spaniel * 15/9-1987 + 30/5-2003	Jag tror att jag var världens sötaste valp. Det sa alla i alla fall. Fast jag var inte så förtjust i människor. Bara min matte, men hon fick helst inte klappa mig för mycket för då fick jag spader. När jag var 2 år fick jag en whippetkompis och då – då blev jag världens snabbaste tibbe för jag försökte alltid springa ikapp honom. Jag tänker inte berätta hur det gick med den saken. Jag var i alla fall bäst på att vakta och skälla och oj så mycket det fanns att vakta. Till mattes och husses stora förtret. Men jag tyckte att jag måste förvalta mitt historiska arv. Visserligen fanns det inga klostermurar att vakta vid hemma hos mig men det fanns ett Gunnebonät! Jag var också en frisk hund och blev nästan 16 år när jag inte orkade skälla mer. Då blev det så tyst så grannarna trodde nog inte det fanns några mer hundar i huset.
Dusty Accent's Jack Pot Whippet * 7/10-1989 + 2/9-2002	Jag var mattes allra första whippet. Hon ville ha en frisk, tyst, snäll och korthårig ras och hon kunde inte ha valt bättre. Husse däremot ville inte alls veta av mig - han tyckte att jag var ful och mager. Men det tog 3 dar för mig att charma honom och sen var han fast. Jag fick t o m sova i hans säng – under täcket. Däremot ville jag aldrig vara ensam hemma så jag fick åka lastbil med husse istället, det var mycket bättre. Vi bodde ofta på hotell och jag fick följa med bakvägen på restaurang och äta rester. Alla gillade mig och de trodde inte att en whippet kunde vara så trevlig. När jag var 3 år ville husse ha en whippet till så Turbo flyttade till oss. Det var roligt. En whippet vill ha många whippetkompisar. Jag var nästan 13 år när jag inte orkade mer och då fick jag somna in.
Turbo Accent´s Keen Kevin Whippet * 11/10-1992 + 25/7-2006	Jag växte upp och blev en stilig pojke. Jag blev champion och när jag var 8 år så fick jag 6 barn med min tjej, Jemmi. Någon annan ville jag inte ha barn med. Det var många som tyckte det var synd. Jag har alltid varit en genomsnäll kille, lite cool sådär, så egentligen gjorde jag inte skäl för mitt namn. Det var mer turbo i brorsan Sigge än i mig. Han flyttade hit när han var drygt 1 år och satte sprätt på oss för honom var det fart i. Matte sa att han hade kamplust som en pitbull – en snäll sådan. Jag har också varit frisk under mitt liv men när jag var nästan 14 år var jag ganska skröplig och så fick jag hjärnblödning. Då sa jag adjö till min bästa vän, Sigge. Han förstod att det var slut.
Sigge Accent´s Kindely Kernel Whippet *11/10-1992 + 20/10-2006	Jag hade otur i början av mitt liv och bodde hos tre olika familjer innan jag flyttade till matte och husse. Där bodde också min bror Turbo. Jag blev husses hund. Bara husses hund. Det bästa jag visste var att följa med honom i lastbilen och om jag inte fick det kunde jag ligga och sura och ville absolut inte sova i mattes säng. Jag var en glad och lekfull hund och älskade att simma ut efter pinnar i Vänern och sen slet jag pinnarna i småstycken. Eller så kunde jag gå hur långt som helst med en pinne i munnen. Då såg jag stolt ut, sa husse. Jag hade ett speciellt förhållande till min husse. Matte var bara någon som satte ner matskålen. Min bror Turbo och jag var alltid goda vänner och ju äldre vi blev ju mer tighta blev vi. Vi sov gärna i samma bädd och när Turbo blev sjuk så förstod jag att det var slut och då tog jag också slut på något sätt. Efter hans död så tacklade jag av mer och mer. Men nu har jag träffat honom i vår hundhimmel och allt är frid och fröjd.